Dag 1

De som har känt mig redan 15 år sedan vet att jag har varit bombsäker att pandemin kommer. Vilijonkan i mig har förberett sig till katastrofen när det har varit möjligt. I höstas tänkte jag faktiskt att jag ska rensa skafferiet från allt sånt som bara ligger där. Så kom jag på att men tänk om det blir katastrof. Så vi har a  fem paket florsocker, 4 burk sirap, flera olika mjölsorter än vad jag vet att existerar osv. Undrar  om vi kommer att äta upp något om dessa. Jag har funderat på att baka med florsockret till jobbet. Men jag glömde köpa andra grejer. Ja, det finns vissa saker som vi inte har i skafferiet, som margarin.
Jag måste erkänna att jag har hamstrat. Även här hemma sade de att det var ingen skillnad från det vanliga – jag beställde lite garn. Jag tyckte att det var en stor skillnad; jag brukar inte köpa bomullsgarn. Jag tror inte att jag kommer att ha så mycket mera tid att sticka än annars, skolorna är stängda men studier går vidare. Dessutom ska jag tillbaka till jobbet om jag kan. Jag tror att de inte stänger arbetsplatser även när någon där insjuknar. Det kommer säkert att hända, för eller senare.
Skolorna är, som sagt, stängda. Mina skolor, inte alla av barn. Även två av tre är redan hemma. De vet ändå hur studier kommer att ske nu. Det vet även jag från en skola men två andra är lite osäkra än. Det är mycket som är osäkert just nu: praktik, en annan praktik, mina anda jobb och säkert någonting till som om toapapper ska ta slut.
Man behöver inte ha känt mig femton år för att veta att jag inte ha världens bästa tålamod. Nu är jag ändå helt lugn. Utom en sak: att ett av barn går fortfarande i skolan. Jag är rädd att han hinner bli smittad där innan skolan stängs. Jag har påmint honom om att hålla distans, tvätta händer och gav handsprit att ha i fickan. Den sist nämnd hade hamnat tillbaka till bilen. Ändå, jag stressar inte så mycket jag jobbet att hända, även jag annars brukar göra det. Nu är det ändå som det är. Jag försöker njuta av den delen av saken att få vara hemma och leva ett lugnt liv. Visst är det enorm oro om framtiden, men jag litar på det att ordnar sig, att det tar hänsyn senare att världen blev som den blev. Eller så gör jag det som har varit så lockande när man har med uppsatsen. Det vart ju det ja. Jag hade tänkt att göra en intervjustudie. Troligen inte. Jag antingen väntar, ger upp eller ändrar form. Når jag rätta människor med internet enkelt?
I morse satt jag ute på bastubron. Stickade, chattade och läste. Hundarna är så mysig sällskap. <3 Om jag skriver även nästa gång, kan jag då fundera på att jobba distans. Jag tänker gudstjänster eller virtualcafé eller vad som helst. Service att dela ut toapapper till dem som inte kan springa runt stan för att söka det.
Förresten: vad tror ni om kvantmekanik och kristendomen?

PS. vill någon språkpolis desperat utöva sitt jobb bjuder jag gärna på mig.